Järva TrädvårdsCenter AB

Naturvårdare med hästkrafter... -och ko

Om alla vore som du -Lilian 

Första gången jag träffade Lilian var för nio år sedan, när vi jobbade med hästarna i Skälby fornpark. Hon stannade till, nyfiken, med det där vänliga leendet jag sent skulle glömma.

“Är ni här imorgon också?” frågade hon. Och hon lyste upp när jag svarade ja.

Dagen därpå kom hon tillbaka – inte ensam, utan med sin charmiga barnvagn från 70-talet, fylld med nybakad rabarberpaj, hemgjord saft, glass och allt som behövs för en drömlik fikastund i gräset. Och med sig hade hon barn från området – barn hon lyckats samla ihop för att få dela något fint.

Det blev början på en tradition. Varje sommar möttes vi där – Lilian, barnen, deras föräldrar, förbipasserande, äldre som stannade till – och fikade tillsammans med hästarna. En stund av gemenskap, värme och liv.

Men det var långt ifrån det enda Lilian skapade.

Hon var med och grundade kolonilottsområdet i Skälby som heter Lindhemsparken. – för hon menade att alla barn borde ha rätt till bra mat. Hon har varit starkt bidragande för att skapa Gemensamhetsparken intill: med beachvolleyplan, boulebana, fotbollsytor och grillplats. Där har hon även planterat bärbuskar -speciellt för barnen. En plats för möten. För liv. För alla.

Varje vinter, vid midvintersolståndet, har hon tänt marschaller på gravarna i fornparken. Och på Frejadagen i januari likaså – för att hedra, minnas och skapa ljus i mörkret.

Hon har gått städrundor i sitt område, plockat skräp andra lämnat, vårdat det gemensamma, burit ansvar där ingen bett henne. För att hon bryr sig. Om precis alla.

Lilian är en sådan människa man inte glömmer. Varm. Godhjärtad. Vacker – inifrån och ut.

I vintras blev hon svårt sjuk. En lunginflammation, följdsjukdomar, en månad på intensiven. Det var nära att vi förlorade henne.

Men Lilian gav sig inte. Med hjälp av familj, vänner och hemtjänst, med kärlek och envis vilja, tar hon sig nu ut på en liten promenad varje dag. Hennes barnbarn bor hos henne och hjälper till. De står vid hennes sida – som hon så länge stått vid andras.

Och just därför har vi bestämt oss för att ta över fikatraditionen denna sommardag. Vi dukar upp – med bullar, saft, hästar och värme – för Lilian. För hon har lovat att komma förbi en liten stund, med hjälp av sina väninnor.

Lilian – tack för att du finns.

Du är och förblir min hjälte.

Du har visat att det inte krävs titlar, pengar eller stora ord för att förändra världen.

Bara en vilja. Och ett hjärta.

Om alla vore som du, Lilian – då skulle världen vara en vackrare plats.
Annelie